Den med stor saknad.

Ja det är lite svårt att få ord på skärmen idag också.. Det är så mycket som rör sig i huvudet på lilla mig just nu... Många tankar går hem till Arboga. Till mina vänner som fortfarande bor kvar där, till alla som har en jobbig period i sina liv just nu och till församlingen där hemma.

Att bo i Stockholm är inte lätt alla gånger. visst har jag vänner här uppe men inga riktigt riktiga vänner.. Förstår man vad jag menar då? Ingen som känt mig i flea år och vet hur jag funkar utan till. förutom David då så klart. De vänner vi umgås med är från början hans vänner och i bland märks det väldigt tydligt..
Jag saknar att:
- kunna gå ut och ta en promenad med någon av vännerna från förr,
- bara kunna höra av sig till någon och tio minuter senare kunna ses för en stund,
- Kila över till kyrkan på fredag kvällen och faktiskt känna människorna som är där. (Vi har ju våran bibelgrupp på fredag kvällar men det är trots allt inte samma sak. Bibelgruppen är jätte bra och jag kallar verkligen dom mina vänner, så tro inget annat).
- Kunna spela kyrkbandy på lördag eftermiddag och sen hitta på något spännande efteråt.
- Käka kinamat med Milla och flamsa i flera timmar.

Det är mycket man saknar men jag skulle inte byta livet tillsammans med David för allt i världen.. Man önskade bara att man kunde få det bästa av två världar i bland.
Hur som haver så är det dags att åka och hämta min älskade prins på jobbet.. Sen blir det nog bums i säng skulle jag tro.. Mina ögon säger åt mig att vila.